Nu snurrar det på runt Hilmer. Eller så kanske det är Hilmer som snurrar på. Snurrar gör det i alla fall. Året 1929 är fyllt av både grammofonisnpelningar, revyer på scen och revyer i radio. Det här avsnittet är fyllt till bredden med vad han hade för sig under årets första fyra månader. Massor av musik, hyllande och sågande recensioner, danskurser, glömda kuplett-verser med mera.

När året 1928 sluts har Hilmer varit grammofonsångare i drygt nio månader - och redan då har han hunnit sjunga in 125 låtar som ges ut på skiva. Han hann också med att sjunga i radio, kommentera boxning, uppträda på krogar i stockholm och på biografer i Norge. Dessutom vann hann en simtävling och så fick han rösta för första gångan. Fullmatat avsnitt.

Det finns olika åsikter om i vilken mån man ska försöka tvätta rent ljudet på gamla stenkakor när man digitaliserar dem eller ej. Oavsett uppfattning är nog alla överens om att man kan tvätta för mycket, så mycket så att det snarare blir mindre kvar av det man försökte få fram mer av. Möt Torbjörn Ivarsson som efter ett långt yrkesliv i ljudets tjänst nu ägnar en massa tid åt att både tvätta gammalt ljud och att fundera över hur mycket tvätt de gamla ljuden tål.

Och så får du förstås möt Hilmer, i såväl knastrig som tvättad dräkt.

Äntligen blir Hilmer den grammofonartist som han ska bli känd som. Och han kastar sig in i branschen med frisk aptit. Vid två besök i Berlin, i mars och maj sjunger han in 48 låtar som ges ut på skiva nästan omedelbart. Och så får du en glimt av det nya Stockholm City som växer fram under slutet av 20-talet. En händelserik vår.

När Hilmer träffade sin sin blivande hustru, dansaren Signe Malmberg, hade hon ett betydligt finare CV än vad han hade. Hon hade nämligen turnerat med den internationellt kända Svenska baletten i såväl Europa som i Amerika. Poddens hus-historiker Mats Hayen är tillbaka i och guidar oss i berättelsen om Svenska baletten och dess skapare Jean Börlin och Rolf de Maré. Och så får du ymnigt med smakprov på hur den svenska dagspressen vid tiden såg på såväl dansare, dansöser och Svenska baletten.

Kalle Lind ägnar stora delar av sin vakna tid åt sånt som inte längre finns. Varför blir vissa artister från förr ihågkomna och andra inte? Och om vi kommer ihåg dem – kan vi med utgångspunkt från det de framförde då förstå hur de uppfattades då. Kan vi ens föreställa oss vad till exempel en Hilmer Borgeling eller en Karl Gerhard betydde för sin samtid eller är vi hjälplöst fast i vår egen förståelse av hur vi uppfattar dem idag? Små och stora frågor om vartannat. Många Hilmermelodier, en och annan av Karl Gerhard. Och så Lasse Krantz förstås. Och Cool Candys.

Ove Säverman har skrivit en mycket givande och fyllig biografi om musikern och kompositörern Jules Sylvain, eller Stig Hansson, som han egentligen hette. Den gode Hilmer sjöng in nästan 90 sylvain-melodier under sin karriär. Ove Säverman är också ett stort Hilmer-fan, så vi fick mycket att prata om - och många anledningar att nynna gamla melodier. En högtidsstund för oss som tyckte att populärmusiken var som bäst före 1935.

Året innan Hilmer fick sitt första riktiga skivkontrakt lyckas han och hans blivande hustru Signe, mycket tack vare deras samarbeten med Ernst Rolf, nå stora framgångar i både Finland och Norge. Dessutom får du berättelsen om när Sven-Olof Sandberg slog igenom som mor- och mikrofonsångare men också beviset på att det trots allt var Ernst Rolf som vågade sjunga närmast mikrofonen. Ständigt denne Rolf.