Hej Somna!

Det är sent. Inte dramatiskt sent, bara sådär sent som det blir när man inte riktigt blir trött och tankarna lägger sig i lager ovanpå varandra. Jag sitter här och hör min egen kropp arbeta i det tysta och börjar bygga en människa av ingenting. Han heter Valdemar Lorbos. Han är lobbyist. Eller kanske är han mest någon som befinner sig i en lobby hela livet, i ett mellanrum där man aldrig riktigt anländer.

Vi följer honom till Bryssel och vidare till Tbilisi, till hotellrum som inte minns honom och skor som inte är gjorda för kullersten. Han går vilse på ett sätt som inte gör ont. Eller jo, lite. Men också på ett sätt som öppnar någonting. En klarinett i natten. En katt som blinkar. Ett samtal som inte leder någonstans.

Det här är ett avsnitt om att vara mitt emellan. Om att kanske inte veta vem man är, och att det inte behöver lösas. Och någonstans där, i allt det där som inte riktigt är något särskilt, finns en liten rörelse. Inte stor. Men tillräcklig.

Du behöver inte hänga med. Som vanligt.

Sov Gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna, vad är det för dag idag? Är det tisdag eller måndag? Jag vet inte, du vet hur det är. Jag vill gå ut och gå med dig idag Somna. Vi är på ett fält och står i mitten på det fältet. Vi har krympt, du och jag. Vi har blivit mindre. När jag var yngre hade jag det som en fantasi, att kunna krympa.

Vi ser en människa, som för oss är helt enorm. Det är Signe. En kvinna vars hela jobb är att mäta saker, allting, hela dagarna. Hon är en mätare. Hon märker att vi tittar på henne, och hon är en sån som älskar allting, oavsett storlek. Det finns alltid något större, Somna. En sten är stor för en myra, men liten för ett berg. För storlek, visar det sig, är inte en sanning. Det är ett förhållande.

Plötsligt är det vi som är stora och det är Signe som är liten. Är det vi som har växt, eller är det Signe som har krympt? Det är som att vi blir större för varje steg vi tar.

Vi sätter oss bredvid Signe. Världen runt oss växer och krymper. Allt händer samtidigt. Vi är tillbaka där vi började, eller egentligen har vi inte gått någonstans alls. Det är samma fält, eller så är det ett helt nytt.

Godnatt från alla skalor, det lilla och det stora. Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Det händer att jag ligger och tänker: nu går tåget. En störande tanke, sen en till, och sen är det igång. Och just nu finns ingenting vi kan göra åt det. Det är som det är.

I det här avsnittet pratar jag om hängslen. Förra sommaren hade jag hängslen för första gången på flera år när jag träffade några nya kompisar på Södermalm och åt borsjtj. Med de kompisarna såg jag också en gammal ståuppkomiker på Norra Brunn som skämtade om samma saker som 1992. Det var lite sorgligt.

Har du tänkt på sånna personer som fastnar i ett årtionde? Vars hela liv utspelar sig i en tid när deras liv peakade. Jag är rädd att det skulle hända mig. Jag vill inte fastna. Livet som har varit är borta. Det finns inte längre.

Efter livepodcasten städade jag och min nya anställda lokalen. När vi var klara gick hon vidare för att ta en drink och fira. Jag körde hem genom natten och åt yoghurt med havrekuddar framför tv:n. Det jag var gladast över var att jag hittade en parkeringsplats så nära. Det är som att jag kliver av ett framrusande tåg. Håller jag på att bli ursynkad? Det gör ont.

Om jag nu har stannat, så måste jag kanske måste putta mig framåt. Jag är fine, jag är okej. Jag har inte svaren. Godnatt.

Mer om Henrik, klicka här: **https://www.henrikstahl.se/**

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.