Showing results by author "Selma Lagerlof" in All Categories

"Om någon, som hört talas om den gamla staden Kungahälla, skulle komma till den plats vid Nordre älv, där den en gång var belägen, skulle han helt säkert bli mycket förvånad. Han skulle fråga sig om kyrkor och kastell ha kunnat smälta bort som snö eller om jorden hade öppnat sig för att sluka dem. Han är kommen till ett ställe, där det i forna tider stod en mäktig stad, och han finner inte en gata, inte en skeppsbrygga ... " "Drottningar i Kungahälla" är en klassisk novellsamling från 1899, skriven av Selma Lagerlöf.

"Hon står och vrider händerna i sin hjälplöshet. Och det är allt hennes skuld, därför att hon har anklagat honom! Men hon var ju utan arbete, hon svalt och frös. Barnet höll på att dö. Till vem annan skulle hon vända sig för att erhålla hjälp?" Den här boken öppnar med "En saga om en saga", en inblick i Selma Lagerlöfs kreativa tankeprocess och strävan att förverkliga sin hyllade debutroman, "Gösta Berlings saga". Här beskrivs den omfattande processen från idé till färdigt verk, och hur boken slutligen fördes ut till läsare världen över.

Ingmar och Britas relation präglas mestadels av motstånd och konflikter. Hennes ovilja att gifta sig komplicerar saker och ting, och när de plötsligt väntar barn tar händelserna en mörk vändning. I det ögonblick barnet föds tar Brita dess liv. Trots att hon snart hamnar bakom lås och bom, kan Ingmar inte frigöra sig från tankarna på henne.

En sen natt stöter överste Beerencreutz på oväntade ljud i sitt hem. När sovrumsdörren kastas upp förväntar han sig en inbrottstjuv, men det är ingen mindre än Döden själv som stiger in. Översten är redo att överlämna sitt liv på stående fot, men Döden har andra planer och förklarar lugnt att han kommer tillbaka nästa natt. Så vad gör man när man vet att man bara har ett dygn kvar att leva? "Vägen mellan himmel och jord och andra noveller" är en novellsamling från den älskade författaren Selma Lagerlöf.

En morgon under hösten 1914 utbredde sig en tjock dimma över den lilla fredliga trakt där den fridsamme hade sin bostad. Dimman var dock inte tätare än att han kunde se hela trädgården och alla uthus, men längre kunde blicken inte tränga. Hela hans vanliga omgivning var försvunnen och när han gjorde den vanliga turen genom trädgården kände han sig ängslig och övergiven ... "Dimman (och andra noveller)" är en novellsamling av Selma Lagerlöf med berättelser som kretsar kring gammal folktro och sägner.

"Mina herrar och damer! Först och främst har jag att frambära ett tack till Kongressledningen, som har inbjudit mig att tala vid detta tillfälle, och i detta mitt tack ligger inte bara ett erkännande av den heder, som uppdraget innebär, utan jag vill tacka också därför, att Ledningen genom att göra mig till talesman för rösträttssaken har nödgat mig att för min ringa del söka komma till rätta med den skiftande och törhända världsomdanande företeelse, som heter kvinnorörelsen.

En julafton ger sig den gamla storbonden Ingmar Ingmarsson ut i skogen för att skära vidjor. Isande vindar tränger igenom hans kläder, och när snön börjar yra går han plötsligt vilse. Han kämpar mot den bitande kylan och det skiftande landskapet, men när mörkret faller tar hans krafter slut. Utmattad faller han ihop på en rishög, och i det ögonblick han är på väg att ge upp börjar rishögen att röra sig under honom.

Under en ridtur i skogen stöter ett par och deras nyfödda barn på ett troll. När trollet smyger sig närmare blir hästarna skrämda, och i tumultet slungas barnet ur sin mors trygga famn. När föräldrarna kort därpå återvänder för att hämta barnet märker de att något inte står rätt till. Är det verkligen deras eget barn de tar med sig hem igen? ”Bortbytingen och andra noveller" är en novellsamling som kretsar kring folktro och sägner som har överlevt historiens gång. Selma Lagerlöf för oss tillbaka till en tid då människans vardag var intimt sammanvävd med naturen och dess övernaturliga väsen

Livet har inte varit helt lätt för Ruster. I sin ungdom var han populär musiker, men så upptäckte han spriten och sedan dess har det gått utför. Han har svårt att försörja sig och hans härjade utseende gör att människor helst håller sig på avstånd. När det så lider mot jul beger sig Ruster till gården Lövdala för att besöka sina gamla vänner Liljekrona, men gårdsfolket roas inte av hans närvaro och på självaste julafton övertalar de Liljekrona att skicka iväg Ruster ensam ut i den bitande kylan ...

Svartsjö sockens dödgrävare bestämmer sig för att bjuda in traktens invånare till julkalas men blir han bestört när han inser att ingen är intresserad av att komma. Förtvivlad beger han sig hemåt, utan en enda gäst, till sin fru som är i full fart att förbereda festmåltiden. På vägen passerar han kyrkogården och i det bleka skymningsljuset ser han något vitt blänka till i det torra gräset. Vid närmare inspektion upptäcker han att det är en dödskalle och i ett ögonblick av galenskap bestämmer han sig för att ta med den hem ...

"Ju mer hon tänkte på saken desto säkrare blev hon, att det inte fanns någon dag på hela året, som hon hellre ville fira än den, då hennes vän solen skulle strida mot mörkret och efter en härlig seger gå fram i ny prakt och väldighet. Det var inte lång tid till den 17 april, men alltid var det tid nog att hinna få i ordning ett kaffekalas, och när solförmörkelsedagen kom, satt de allesammans och drack kaffe i mörkret.

"För ett par hundra år sedan fanns det i Jössehärad i Värmland en ovanligt sträng och kraftig prost, som av all sin förmåga bemödade sig att göra jössehäringarna till ett fromt och gudaktigt folk. Det var inte nog med att han ville vänja dem av med dryckenskap och slagsmål, med smuggling från Norge och annan orättfärdighet utan han förbjöd dem också att frukta och dyrka de rådande i mark och skog och vattendrag, och detta var något, som prästerna annars brukar akta sig för att röra vid ...

"En gång hade de på Mårbacka en barnpiga som hette Back-Kajsa. Hon var nog tre alnar lång, hon hade ett stort, grovt ansikte med stränga, mörka drag, hennes händer voro hårda och fulla av sprickor, som barnens hår fastnade i när hon kammade dem, och till humöret var hon dyster och sorgbunden. En sådan människa tycktes ju inte vara enkom skapad till barnpiga och fru Lagerlöf hade varit i stort beråd innan hon anställde henne." "Mårbacka" handlar om Selma Lagerlöfs egen familj och livet på släktgården Mårbacka i Värmland.

Der Mälarsee, Stockholm und die Schären vor der Küste liegen unter den Wildgänsen. Zu ihnen hat sich inzwischen auch die junge Gans Daunenfein gesellt, die in Martin, den weißen Gänserich, verliebt ist. Auf einer der Schären wollen die Gänse Daunenfeins Eltern einen Besuch abstatten. Alle hätten glückliche Tage auf der Insel verbringen können, wenn nicht Daunenfeins Schwester Flügelschön finstere Pläne geschmiedet hätte, denen Martin beinahe zum Opfer gefallen wäre. So stiftet sie ihn zu einem Kampf mit dem Adler Gorgo an; mit Mühe gelingt es Nils die beiden auseinanderzubringen.

Die Wildgänse ziehen auf ihrer abenteuerlichen Reise mit Nils Holgersson weiter nach Norden und erreichen schließlich die moorigen Wälder des Kolmarden. Während sie am Rande eines Waldsees ausruhen, streift Nils durch die Gegend. Er wird von der Natter Hilflos angegriffen und erschlägt sie mit einem Stein. Ohne es zu wissen, hat er damit allen Tieren des Waldes geholfen. Was es mit der Natter auf sich hatte und wie sie den Waldbewohnern geschadet hatte, erfährt Nils, als er zu den Gänsen am See zurückkehrt.

Der Sturm tobt, peitscht das Meer, reißt die Wildgänse mit sich fort, treibt sie hinaus auf die schäumende See. Nie zuvor, seit der Däumling Nils Holgersson mit den Wildgänsen unterwegs war, war sein kleines Herz so voller Furcht gewesen. Aber Akka, die Leitgans, führt ihren Schwarm mit sicherem Flügelschlag in die Höhle der Schafe auf der Karlsinsel, wo Nils den Kampf mit den räuberischen Füchsen besteht. Er erfährt das Geheimnis der versunkenen Stadt und wird in ein gefährliches Abenteuer um den Schatz der Krähen verwickelt.

Der Mälarsee, Stockholm und die Schären vor der Küste liegen unter den Wildgänsen. Zu ihnen hat sich inzwischen auch die junge Gans Daunenfein gesellt, die in Martin, den weißen Gänserich, verliebt ist. Auf einer der Schären wollen die Gänse Daunenfeins Eltern einen Besuch abstatten. Alle hätten glückliche Tage auf der Insel verbringen können, wenn nicht Daunenfeins Schwester Flügelschön finstere Pläne geschmiedet hätte, denen Martin beinahe zum Opfer gefallen wäre. So stiftet sie ihn zu einem Kampf mit dem Adler Gorgo an; mit Mühe gelingt es Nils die beiden auseinanderzubringen.

Hatto, eremiten, stod i ödemarken och bad till Gud. Det var storm, och hans långa skägg och toviga hår fladdrade omkring honom som de vindfarna grästuvorna på krönet på en gammal ruin. Dock strök han inte håret ur ögonen eller stack skägget inom bältet, ty han hade armarna upplyfta i bön. Han hade en stor sak att be om. Han bad Gud, att han måtte låta domens dag inbryta över denna onda värld ...

Es war an einem dunklen Winterabend in der kleinen Hütte Skrolycka. Kattrinna, die Bäuerin, saß da und spann, und die Katze lag auf ihrem Schoß und spann auch, so gut sie konnte. Der Mann, Jan Andersson, saß am Herde und wärmte sich mit dem Rücken gegen das Feuer. Er war den ganzen Tag in Erik Fallas Wald gewesen und hatte Holz gehackt, da konnte niemand von ihm verlangen, dass er jetzt, wo er daheim war, noch eine andere Arbeit vornehmen sollte.

In der alten, ehrwürdigen Moschee El Aksa in Jerusalem befindet sich in einem Seitengang, der hinter der eigentlichen Tempelhalle weiterführt, eine sehr tiefe und breite Fensternische. In dieser Nische liegt ein alter, zerfetzter Teppich ausgebreitet, und auf dem Teppich sitzt tagaus, tagein der alte Mesullam, der Wahrsager und Traumdeuter ist und gegen ein geringes Entgelt den Besuchern der Moschee ihr zukünftiges Schicksal prophezeit.